Nytt domstolsbeslut stärker kampen för skyddsärmar inom vården

Nytt domstolsbeslut stärker kampen för skyddsärmar inom vården

 

Allhamdulillah – vi har fått besked om skyddsärmar i vården (hijab i vården) – en lång kamp vi drivit i Muslimska Freds i nästan 6 år för muslimska kvinnors möjligheter till arbete och studier – där vi nu fått ett positivt domslut i tingsrätten i mål via T-3905-15 Nema (DO) vs Karolinska institutet (Staten). Det är ett viktigt steg i den fortsatta kampen där vi hoppas på att fler engagerar sig i frågan. Med detta prejudikat i ryggen så öppnar sig möjligheten för fler att öppna dörren mot förändring. Vi hoppas att muslimska systrar ska kunna fortsätta ta steg framåt baserat på detta prejudikat inshallah.

DO har framhållit att användandet av engångsärmar inte regleras i Socialstyrelsens föreskrifter och att dessa föreskrifter medger användande av t.ex. skyddsrock om det finns risk att arbetskläder kommer i kontakt med kroppsvätskor. Därmed utgör Socialstyrelsens föreskrifter enligt DO inte något hinder för Karolinska institutet att medge avsteg från sina klädregler.

Även vid bruk av engångsärmar har de egentliga arbetskläderna korta ärmar. I Socialstyrelsens föreskrifter är begreppet bara armar negativt bestämt, dvs. enligt föreskrifterna ska händer och underarmar vara fria från vissa särskilt angivna objekt. Sedan regleras vissa situationer som innebär avsteg från det som får anses vara den underförstådda huvudregeln om bara, rengjorda och spritade händer och underarmar vid patientnära arbete. Även om den naturliga och gängse tolkningen av föreskrifterna är att endast i föreskrifterna angivna undantag från huvudregeln är tillåtna så medger utformningen enligt tingsrättens mening individuellt anpassade undantag. I målet har också presenterats en överenskommelse om basala hygienrutiner mellan en vårdgivare och en muslimsk kvinnlig tandläkare som medger henne att ha täckta armar i patientnära arbete.

”Tingsrätten finner att det obehag som [N.A.A.] med sin trosinriktning känt för att hon inte fått täcka sina underarmar i mesta möjliga utsträckning innebär ett missgynnande. DO får sammantaget anses ha gjort antagligt att sådana omständigheter föreligger som medför att Karolinska institutets tillämpning av den i målet aktuella bestämmelsen utgör indirekt diskriminering av gruppen muslimska kvinnor.

Denna dom fastställer att det kan anses vara diskriminering att förvägra muslimska kvinnor möjligheten att ha skyddsärmar som alternativ inom vård och omsorg – detta efter att tagit in hygienexperter och tittat på den konkreta situationen utifrån ett evidensperspektiv där karolinska inte kunnat komma med sakliga argument för att redovisa för tillräckliga skäl att förvägra muslimska kvinnor möjligheten till att ha på sig löstagbara engångsärmar för att skydda sina underärmar som extra skyddsutrustning likt plasthandskar, skyddsmask osv.

Det är positivt att frågan nu prövats och att man kan gå från åsiktsdiskussion till en mer fakta och evidensbaserad utgångspunkt i frågan. I Storbrittanien som har liknande hygienkrav som i Sverige så har man under längre tid tillåtit detta efter en stor protest av muslimer som utgör en stor del av sjukvården för den brittiska NHS.

En felaktig bild har målats upp om att socialstyrelsens allmänna rekommendation om basalhygien inte går att rucka på alls.

Det tingsrätten har att ta ställning till är om lösärmar med samma renhetsgrad som de handskar som används vid tandvårdsbehandling ökar risken för överföring av smittämnen i förhållande till om den som utför behandlingen har bara underarmar, allt annat lika, dvs. den som utför behandlingen ska genomföra samma rutiner gällande handtvätt och desinfektion med handsprit. I bedömningen ska också ingå risken för en bristande följsamhet och svårigheterna med kontrollen att hygienrutinerna följs. Härutöver har Staten anfört att lösärmar medför en ökad miljöbelastning och att befintliga behållare för använt engångsmaterial måste bytas mot större.

Tingsrätten kan inte se att det skulle föreligga större svårigheter att kontrollera hygienrutiner vid bruket av lösärmar än vid bruket av endast handskar. Det finns inte anledning att befara en stor ökning av lösärmar inom vården generellt. Därmed är ökad miljöbelastning och behovet av större sopkärl inte några relevanta invändningar.”

Även socialstyrelsens egna sakkunniga expert inom smittskydd och vårdhygien har redan för fem år sedan i ”Dnr 33 – 7551/2009” uttalat sig om detta och menar att socialstyrelsens föreskrifter inte motsäger sig möjligheten till att ha patientbundna engångsärmar eller långärmade skyddsrockar i situationer där man bara har kontakt med en patient i taget. (Dokument bifogat)

3. Det finns fortfarande inga vetenskapliga underlag som indikerar på att smittorisken ökar när man har långärmat. Det är alltså en ovetenskaplig försiktighetsåtgärd. (http://www.sbu.se/upload/upplysningstjanst/pdf_er/Kortärmad%20arbetsklädsel%20och%20VRI,%20för%20publ,%20pdf.pdf)

4. Forskning från USA som publicerats i journal of hospital medicine redan 2011 gör också gällande att långärmat inte ökar spridningsrisken för bakterier än vad kortärmat gör.
(http://www.medpagetoday.com/HospitalBasedMedicine/InfectionControl/24828)

Frågan behöver drivas på politiskt då det i slutändan är upp till huvudmännen som är regionpolitiker.

Politiker och tjänstemän har av olika skäl bidragit till att aktivt diskriminera mot muslimska kvinnor och har totalvägrat att tillåta vårdhygieniska alternativ till kortärmat genom att tillåta möjligheten till skyddsärmar – trots sakliga argument till varför det inte skulle utgöra ett hot mot patientsäkerheten – samtidigt som nya beslut av de politiska huvudmännen om att inte diskriminera skulle ha en positiv inverkan för många muslimska kvinnor inom vård och omsorg såväl som öppna dörren för fler. Muslimska fredsrörelsen försökt påtala detta till regeringen och till socialstyrelsen utan att få adekvata svar annat än att man ska titta på det. Att regeringen inte tagit itu med frågan anser vi vara ett stort svek mot jämställdheten och religionsfriheten i en fråga som inte ens kolliderar med patientsäkerhet.

Parallellt med den politiska påverkansprocessen så har vi sökt andra vägar att få till ett svar i frågan, däribland försökt att utforska och bistå i en juridisk kamp för att stärka möjligheten till en storskalig förändring i frågan.

Vi har i processen aktivt bistått DO med råd och stöd genom våra underlag samt stött Nema i den inledande processen att få rådgivning för att påbörja den juridiska processen mot KI.

Med detta domslut så hoppas vi från Muslimska Fredsrörelsen att vi kan driva frågan vidare till att få landstingen som är politiskt styrda och huvudmän till många av sjukhusen att anta en icke-diskriminerande policy som ska öppna dörren för muslimska kvinnor att kunna få arbeta i vård och omsorg utan att tvingas göra avsteg i deras religiösa övertygelse.

Vi anser att förändringar i policydokument från landstingen behövs för att öppna dörren för ökat jämställdhet och jämlikhet då muslimska kvinnor som tidigare sagt nej till studier och anställning inom vård och omsorg pga diskriminering mot deras religiösa övertygelse. För att komma dit krävs påtryckningar mot de politiska partier som representeras i regionalpolitiken.

Domen har visat på att frågan mer handlar om ideologisk policy än vetenskap samt att det går att genomföra om viljan finns utan att inverka på patientsäkerheten.

Den eller de som påstår att det inte skulle gå har isåfall ansvar att uppvisa adekvat forskning som de kan stödja sådana påståenden på.

Sverige rör sig nu alltså i samma riktning som andra länder som för länge sedan tillåtit detta just för att det saknas annat en anektdotiska åsikter samt att argumenten för att inte tillåta kortärmat byggt mer på religionsfobi än på faktiskt vetenskaplig och patientperspektiv då man velat markera att människor med religiös bakgrund absolut inte ska ha några särskilda rättigheter inom vården även i saker man skulle kunna göra utan att det får någon större inverkan på verksamheten annat än att fler känner sig inkluderade.

Vår fortsatta övertygelse är att kvinnor i Sverige kommer att vara som minst förtryckt i samhället när de får likvärdig möjlighet till utbildning och arbete i samhället utan att diskrimineras av sjukvårdspolitiken. Det är enligt oss ett verkligt jämnställdhetsarbete som leder till en förbättring för många kvinnors framtid på ett sätt som inte är symbolisk och innehållslös i praktiken.

Denna fråga påverkar tusentals kvinnor.

Tycker man att det är självklart att även muslimska kvinnor ska ha en sjävklar plats som arbetande inom sjukvården så är detta något man bör stödja. Även muslimska kvinnor är människor. Även de kan ha behov av att utbilda sig och tjäna pengar för att kunna bidra till samhället på olika sätt. Att minska deras möjligheter till detta är inte särskilt feministiskt, det är inte särskilt jämnställt, det är inte särskilt anti-rasistiskt, det är inte särskilt tolerant, det är inte särskilt i linje med mänskliga rättigheter, det är inte särskilt en sysselsättningsfrämjande politik. Vad det är – är att det är anti-muslimskt och segregerande.

Fler muslimska kvinnor som befinner sig inom vården har möjligheten att prata med sina chefer och påbörja en process för att se över sin arbetsmiljö. Ta gärna stöd av detta dokument och var med och försök puscha fram en förändring i frågan på ett sakligt och kunskapsbaserat sätt!