Erik Ullenhag och Mona Sahlins uttalanden som skuldbelägger muslimska organisationer för ISIS

Ullenhags eget parti har aktivt motverkat muslimsk organisering sedan de tillträdde regeringen. Den tidigare ansvariga demokratiministern Birgitta Olsson var allt annat än samarbetsvillig när Muslimska Fredsrörelsen – Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa (SMFR) försökte att bistå i frågan om våldsbejakande extremism genom att komma med förslag för hur en strategi skulle kunna jobba mer inkluderande.

Taktiska politiska kalkyler som FP har gjort gjorde dock att man valde att inte lyssna till de konstruktiva förslag som Muslimska Fredsrörelsen hade som kunnat leda till ökad samverkan och samarbetsvillighet hos en bredare grupp muslimer. Trots att Muslimska Fredsrörelsen deltog på varje konferens med allt fler deltagare för varje konferens som demokratiministern ordnade där man visade aktivt engagemang i frågan med en tydlig inbjudan om konstruktiva samtal så valde den dåvarande demokratiministern att aldrig sitta ner med SMFR eller att ta till sig av de förslag som vi hade att tillgå.

Att nu som Erik Ullenhag ha mage att påstå ”att det varit lite för tomt med ledande muslimska företrädare som varit klockrena i den här frågan” är svårsmält. Det visar på en oerhörd arrogans där man först inte tillåter muslimer att delta i dem här sammanhangen samtidigt som man beskyller dem för att inte vara med. Det är rent ut sagt ett väldigt fult spel.

Det är arrogant att man försöker tvingar muslimer att delta på villkor som passar ens politisk agenda och inte på villkor där man faktiskt tror på att skapa hållbara lösningar. Som företrädare för muslimska fredsrörelsen så är vi allt annat än intresserade av att stödja en snäv och populistisk plakatpolitik som vi tror endast bidragit till att förvärra problematiken på marken.

Vi söker en politisk vilja som vill stödja en ansvarsfull politik som går ut på att komma till roten med de problem som finns. En viktig faktor i att få med sig muslimer i en tillitsfull relation är att sluta med ständiga problematiseringen av muslimer som grupp och Islam som religion. En sådan bild kommer ej bidra till att muslimer känner sig mer benägna att bidra då det endast skulle vara självutplånande och försätta muslimer i ett val mellan militant extremism och samhällsmässig förföljelse.

När Birgitta Ohlsson byttes ut mot Mona Sahlin så hoppades vi att det också skulle leda till en kursändring och att man nu skulle börja se muslimer som en del av lösningen och inte som problemet i sig.

Att Mona Sahlin nu pekar ut religiösa företrädare som problem är därför anmärkningsvärt. När hon säger ”De som åker till ISIS har en förvriden syn på islam och religionen. Och de måste bemötas av de religiösa företrädarna och hela tiden få motargument och ett aktivt erkännande av problemet vi har i vårt land”. Det nonchalerar det faktum att många muslimska organisationer aktivt har kritiserat olika dåd som subversiva grupper gjort i Islams namn både i Sverige och internationellt samt bidrar till att osynliggöra det arbetet som många muslimska organisationer bedriver.

Vi har länge konstaterat att det i Sverige till stor del saknas religiöst kunniga teologer som kan göra sig förstådda på svenska såväl som förstår den svensk/europeiska kontexten. En stor utmaning som finns är att många muslimer växer upp i Sverige utan möjlighet att få tillgång till en ordentlig islamisk utbildning, vilket gör dem mottagliga för extrema tolkningar av Islam i sin jakt efter identitet. Något som Muslimska Fredsrörelsen aktivt har påpekat. Vi har tom skickat ett underlag till Mona Sahlin där vi pekar på flera analyser om faktorer samt med förslag där ett viktigt arbete behöver bedrivas för att kunna motverka spridningen av militanta idéer från subversiva grupper.

En av de faktorer som vi pekar ut är att det i Sverige råder en undermålig kunskapsnivå om Islam. Anledningen till det är att muslimska samfund ofta är dåligt organiserade, eftersatt ekonomi och har svårt att få tag på kunniga teologer som både kan Sverige, svenska och islamisk teologi samt som kan jobba med att aktivt sprida kunskap om Islam på heltid. Dessa variabler gör det svårt att på ett effektivt sätt se till att sprida en ordentlig kunskap om Islam till en växande grupp människor som söker sin muslimska identitet.

Det är med stor frustration som SMFR tar emot sådana uttalanden från ledande företrädare från båda blocken och visar på en väsensskild verklighetsbeskrivning mellan den politiska eliten och muslimska gräsrotsorganisationer – som bådar väldigt illa för arbetet mot våldsbejakande extremism.

Man kan undra om dessa uttalanden är en signal till muslimska företrädare om att man snart planerar att helt köra över muslimska organisationer och istället för att lyssna till vår kunskap och expertis inom området istället påbörjar en proaktiv smutskastningskampanj i syfte att åsidosätta muslimers rättigheter i en kampanj som kommer sluta riktigt illa för alla inblandade och endast gynna de militanta extremisterna.

Politiskt sett så kan det kanske gå hem hos väljarkåren genom att på ett symboliskt sätt visa sig tuff och stark, men när det kommer till kritan så kommer en sådan linje förmodligen att straffa sig väldigt hårt då det kommer utöka konfliktlinjer och på sikt tvinga ut muslimer mot olika extremer. Muslimska ungdomar kommer definitivt inte känna sig lockade att lyssna på ett samhälle som demoniserar organiserade muslimska förebilder och Islamiska organisationer. Det kommer förmodligen få dessa att dra öronen åt sig ytterligare, segregera sig och därmed bli ännu mer mottagliga för subversiva grupper.

Muslimska Fredsrörelsen har länge studerat radikalisering och har arbetat med frågan aktivt sedan 2010 i samband med bombdådet i Stockholm. Sedan dess har SMFR engagerat sig aktivt och deltagit på konferenser, seminarier och möten runtom i världen där vi träffat olika ”experter” inom ämnet såväl som införskaffat aktiv kunskap om processer och bidragande faktorer som lett fram till att personer väljer att radikalisera sig till militanta grupper.

SMFR arbetar aktivt med frågorna och har stegvis byggt upp kapacitet för att kunna hantera och aktivt kunna påverka i olika frågor. Idag har SMFR till exempel en delegation med nyckelpersoner från SMFR bestående av förtroendevalda och teologer som befinner sig i Malaysia för att lära sig mer om hur man jobbar mot radikalisering och våldsbejakande extremism med planerade möten med policyskapare, politiker, akademiker, religiösa organisationer, ungdomsrörelser, islamiska lärda mfl.

SMFR bedriver även aktiva projekt och verksamheter som bidrar till att motverka extremism och stärka motståndskraften mot subversiva gruppers propaganda. En stor del av det sker genom vårt vardagliga arbete som en fredsrörelse.

Vi är en organisation som tar dessa frågor på stort allvar då det påverkar många muslimer. Vi gör det inte av politisk vinning. Vi gör det för att vi vill bidra till att skapa ett tryggare och mer rättvist samhälle. Det borde vara uppenbart för alla att muslimer är den gruppen som lider allra mest i allt det här och att det därför finns starka incitament för många muslimer att jobba ideellt för att skapa aktiv förändring.

Vi hoppas att denna regering kommer stödja oss i våra ambitioner att ta ansvar och att regeringen kommer välja en ansvarstagande linje själva eller åtminstone inte försvåra vårt arbete.

Vill även passa på att påpeka att arbetet vi inom Muslimska Fredsrörelsen såväl som andra muslimska organisationer gör till stor del är helt frivillig. Det är inget vi får lön för. Det är inte heller något som vi egentligen måste göra. Det sker med begränsade resurser och förlitar sig enormt mycket på att individer kan och vill lägga ner oerhört mycket utav sin egna fritid på obetalt arbete som kunnat gå till att göra helt andra saker. Anledningen till att SMFR ändå gör det är för att vi vill. Vi vill ta ansvar.

Vår vision och målsättning som SMFR grundades på står i direkt strid mot subversiva gruppers. Medan vi vill att muslimer ska utvecklas till att bli ledare och leva långa liv som framgångsrika förebilder i samhället som tar hand om och värnar om mänskligt liv och verkar för rättvisa i enlighet med islamiska principer – så vill dessa grupper sprida en ideologi om att man som muslim ska sträva efter att dö så fort som möjligt och göra hemska saker mot andra människor i islams namn.

Förbundsordförande,

Yasri Khan