Slutet på Trump, men vad gör vi åt Europas socialkonservativa förbudspolitik?
Efter ett väldigt långt och till synes historiskt valdeltagande i ett amerikanskt presidentval så verkar tidigare vice presidenten Joe Biden tillslut ha utropats till segrare av de flesta nyhetsbolagen. Donald Trump har vid skrivande stund vägrat att erkänna sig besegrad och vi får se om valutgången kommer påverkas nämnvärt i en eventuell juridisk process.
Trump har under sin mandatperiod i många fall varit en ovanlig amerikansk president och en kontroversiell demagog. Samtidigt har han kanske varit den som varit bäst på att sätta dagordningen i den amerikanska pressen.
Bidens vinst sker dock samtidigt som demokraternas jordskredsseger uteblivit. Partiet har till och med tappat i val till den federala kongressen även ifall de har behållit sin majoritet. Gällande den amerikanska senaten så är det ovisst om de tillslut kommer få en knapp majoritet i senaten – något som kommer avgöras i senatsvalen i Georgia i början av nästa år.
Även om Trump valts bort så betyder det inte att allt är frid och fröjd i USA. Runt 74 miljoner röster lades på Biden och över 70 miljoner person lade sin röst på Trump. Det visar på hur oerhört splittrat landet är och vilket oerhört arbete som kommer behöva göras för att finna sätt att föra landet framåt och bort från de ideologiska skyttegravarna samtidigt som Trump eller andra personer likt Trump kan fortsätta elda på rädsla och misstänksamhet mot minoriteter.
Vad kan vi ta med oss från det amerikanska presidentvalet i Sverige?
I mångt och mycket påverkas Sverige av det som sker i USA. Sverige är dock ett helt annat land på många olika sätt vilket gör att det är svårt att direkt översätta trender i USA till den väldigt annorlunda kontexten som vi har i Sverige.
En av de stora utmaningarna vi ser framöver är vad man kan göra för att minska på polariseringen som oftast målas upp i en demografisk och identitetsbaserad kontext för att istället röra oss framåt som ett land utan en känsla av vinnare och förlorare som grundar sig på identifikation baserat på yttre demografiska attribut (utseende i form av etnicitet eller religion).
Den frågan är redan idag aktuell i Sverige där många identifierar sig själv som offer för samhället som aktivt missgynnas av politiken oavsett om de är lågutbildade ickekonfessionella kulturkristna män från landsbygden eller högutbildade muslimska kvinnor med sjal från storstäderna. Denna känsla av utsatthet bidrar till en bitterhet och minskad tillit mot samhället.
Kan det gymnasieutbildade vårdbiträdet Anders från Höörs kommun finna en gemensam agenda med den högskoleutbildade läraren Fatima från Stockholms kommun? Eller är det ödesbestämt att Anders och andra i samma miljö som honom måste kräva sjalförbud, böneförbud, halalförbud, islamförbud, förbud av muslimska friskolor, förbud mot moskéer, förbud mot muslimska organisationer, förbud mot kroppslig integritet för muslimer och utvisning av Fatima och hela hennes släkt? Låt oss kalla de kraven och ambitionerna på att helt omintetgöra Fatimas existens och identitet för socialkonservativ förbudspolitik.
Det är viktiga frågor som behöver adresseras. Det politiska landskapet i Sverige är byggt efter att maximera röster och kommer att söka röster från Anders och andra som honom – särskilt när de utgör en så stor del av väljarbasen i Sverige. Huruvida Sveriges politiska aktörer och partier försöker växa sig stora genom att sprida rädsla och misstänksamhet mot den muslimska minoriteten och samtidigt försöka driva igenom socialkonservativ förbudspolitik kommer att påverka samhällsklimatet enormt. Redan idag har vi sett två block i den svenska politiken som inte helt ratat att driva socialkonservativ förbudspolitik i någon form.
I Muslimska Fredsrörelsen så är vi aktivt emot socialkonservativ förbudspolitik, men det betyder inte att vi ser betraktar personer som Anders som våra fiender. Skulle han engagera sig och driva sådan socialkonservativ förbudspolitik så skulle vi givetvis vara hårdnackade motståndare till det, men vi skulle samtidigt aktivt stödja att personer som han inkluderas i möjligheten till god utbildning, vård, arbete och pension i Sverige på liknande villkor som Fatima då det är den enda konstruktiva vägen framåt. Vi kan inte bygga samhällen som aktivt söker att exkludera delar av befolkningen från att ta del av vårt gemensamma oavsett hur olika de tycker och tänker. Vi tror dock att det är viktigt att finna vägar framåt som möjliggör en känsla av hopp och framtid både för personer som Fatima och för Anders. I slutändan så tror vi att ett sådant politiskt projekt är den enda hållbara vägen framåt. Sverige är ett litet land. I slutändan behöver vi dra i samma riktning och samverka om vi ska klara oss som välfärdsnation även i framtiden.
Bli till en gemenskap av människor som uppmanar varandra att göra gott och anbefaller det som är rätt och förbjuder det som är orätt. Dem skall det gå väl i händer. [3:104 Koranen]
Generalsekreterare
Yasri Khan