Låt oss inte glömma folkmordet i Srebrenica
Salam alaykum (fred vare med er),
Idag den 11 juli hedrar vi de 8000 bosniaker som dödades i folkmordet i Srebrenica.
Vi manifesterar vår solidaritet med dem som överlevde och de anhöriga till offren; med bröder och systrar, mödrar och fäder, söner och döttrar.
Varje år den 11 juli, på minnesdagen för folkmordet i Srebrenica, påminns vi om att mellan den 13 och 22 juli 1995 avrättades ungefär 8000 män och pojkar av i huvudsak den bosnienserbiska armén. Syftet var att förinta hela den muslimska befolkningen i östra Bosnien, endast för att de var muslimer.
Några anhöriga till dessa undkom att avrättas och skyfflas ned i massgravar. Vissa av dem tog sig till Sverige. SMFR har tagit fram en dokumentär som vi gärna vill rekommendera som handlar om Srebrenica. Ni kan hitta den på youtube. Sök på Srebrenica och SMFR så kommer ni att hitta den (https://www.youtube.com/watch?v=G2Tq7n20Ark). Sprid den gärna i era sociala medier så att fler få ta del av den!
Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien slog 2004 fast att Srebrenicamassakern utan tvivel utgjorde ett folkmord. Det är viktigt att påpeka då vi lever i en tid då många vill förneka denna händelse och vår svenska statliga television visat sig vara villiga till att medverka till detta.
Därför är det extra viktigt att vi likt så många andra runtom i Sverige, runtom i Europa, ja – runtom i världen samlats idag – den 11:e juli för att hedra de 8000 bosniaker som mördades i folkmordet i Srebrenica, men också ge av vår empati till de anhöriga som överlevde.
Att överleva ett folkmord, att personligen uppleva den djupa ondska som människor kan utöva mot varandra sliter isär grundläggande förtroende om medmänsklighet och solidaritet människor emellan.
Att tvingas leva med vetskapen att man stirrat ner i avgrunden av mänskliga handlingar och varje dag för resten av sitt liv leva med minnet om de fruktansvärda handlingar människor faktiskt är kapabla att göra mot varandra är något som för all framtid dödar den naiva oskuldsfullhet som många av oss som levt i trygga demokratier fått möjligheten att växa upp i.
Det är svårt för oss att föreställa sig att män och pojkar aktivt skildes från sina familjer eller togs som krigsfångar och eskorterades med bussar och lastbilar till avrättningsplatser. Att de hämtades fram i grupper om tio, ställdes upp på rad, ofta med förbundna ögon och händer, och avrättades.
Dessa grymheter är givetvis inget någon stoltserar över. Vid tiden då detta försiggick så försökte man aktivt dölja de brott mot mänskligheten man utförde.
Det visar på att även om människan är kapabel till hemskheter att den ändå inte vågar stoltsera med dem och tvingas göra sådana ohyggligheter långt bort från ljuset.
Vi får aldrig låta dem gömma undan hemskheterna. Vi får aldrig glömma!
Att minnas Srebrenica betyder att vi här i Sverige kan visa för dem som överlevde att de inte står ensamma. Att ge stöd, visa empati och att hjälpa till att minnas är det minsta vi kan göra.
Att minnas handlar också väldigt mycket för oss som aldrig drabbades. Det är inte offren som glömmer – det är alla vi andra, vi som lever i trygga demokratiska länder som Sverige.
Glömmer vi Srebrenica och andra folkmord som har begåtts, då kommer vi inte heller att vara på vår vakt när nya blodbad sker.
Den fruktansvärda massakern i Srebrenica mot muslimer för endast 20 år sedan skedde knappt 50 år efter förintelsen då judar, romer, funktionsnedsatta, ideologiska meningsmotståndare mfl systematiskt mördades. Efter att detta upptäcktes väcktes en enorm avsky i Europa och man sa orden: ”Aldrig mer”.
Folkmordet i Srebrenica några decennier efter är en viktig påminnelse för hur kort vårt minne kan vara.
Vårt minne är mycket riktigt kort. Än värre än att glömma är dock att försöka gömma undan historien.
Detta är extra aktuellt Idag då vi ser en nationalism och en islamofobi/antimuslimism som åter marscherar i Europa och Sverige.
Låt oss aldrig glömma konsekvenserna, låt oss minnas Srebrenica och lära oss vår läxa! Dels kolla upp våra egna fördomar, dels organisera sig mot all form av intolerans och rasism.
Genom att hindra muslimer från rätten till sin religion t.ex. genom att diktera vilka kläder muslimer ska få bära, rätten att uppföra specifika byggnader eller förvägras rätten att visa missnöje så blir det lätt att vi åter börjar vandra längs upptrampade vägar. Det går inte att gömma intoleransen mot religion bakom liberala värderingar eller någon form av välvilja, det är ett hån mot mänskligt intellekt.
Bara 6 år efter folkmordet i Srebrenica träffar en norsk man enligt egen utsago i polisförhör en serbisk nationalist. Enligt förhören ska norrmannen ha förklarat att det just var kriget i Jugoslavien som fick bägaren att rinna över. Något som alltså blir startpunkten för det som kom att bli det största terrordådet i skandinavien i modern historia. Den 22 juli 2011, dvs 11 dagar efter årsdagen av Srebrenica mördar anti-muslimisten Anders Behring Brevik ett 70-tal ungdomar, varav 33 av dem var minderåriga.
En händelse där skulden först läggs på muslimer. Där tv-soffor fylls av självutnämnda terrorexperter. När bilden av terrordådet dock blir tydligare så väljer man dock aktivt att lägga locket på och kalla dådet för en galnings verk. Hatets ideologi göms undan.
Samma sak händer några år tidigare i Sverige med Peter Mangs som spred terror i malmö genom sin skjutningar och mord. En person som Anders Behring Brevik anger som en av sina förebilder. En person som fortfarande idag inte dömts för hatbrott i svenska domstolar trots alla bevis om motsatsen. I Sverige är vi inte bara bra på att glömma. Vi är också mästare på att gömma historien.
Ett politiskt parti i Sverige deklarerade 2010 att muslimerna är det största hotet mot Sverige, samma år kommer det in i riksdagen. Idag har det partiet med nazistiska rötter nått 18% folkligt stöd enligt de senaste opinionsmätningarna.
”For evil to achieve its purpose through ignorant men it is only necessary that good people do nothing”
Vi ber er att fortsätt att engagera och organisera er. Ta plats och gör era röster hörda i samhället. Vi måste bekämpa afrofobi, antisemitism, misogyni, antimuslimism, antiziganism, all form av intolerans och all form av ignorans.
Vi ber om detta inte bara för vår egna skull, utan även för er skull. Tro inte att hat försvinner bara för att muslimer försvinner. Tro inte att hat försvinner bara för att romer försvinner. Tro inte att hat försvinner bara för att afrosvenskar försvinner. Hatet kommer alltid finna nya offer. Därför måste hatet stoppas.
SMFR kommer kämpa för att se till att Sverige äntligen blir ett land för alla.
SMFR drömmer om att denna generation, blir generationen som får rasismen att falla
Vi vill dock ha er hjälp i att göra detta möjligt.
Tillsammans är vi starka!
Tillsammans kan vi göra skillnad.
Tillsammans kan vi utgöra det Sverige vi vill se i framtiden.
Vill vi att den framtiden ska bli bättre – Då måste vi komma ihåg det förflutna och agera klokare än de som fanns före oss. Då får vi aldrig gå i samma fälla.
Glöm inte Srebrenica. Glöm inte de som dog pga av hatet.
”TROENDE! Stå fasta på Guds sida som vittnen för rätt och rättvisa och låt inte avoghet mot människor förmå er att avvika från rättvisans väg. Gör rätt – det ligger gudsfruktan närmast; Gud är väl underrättad om vad ni gör.” (Paus)
Låt oss ta en tyst minut och minnas hatets offer.
Låt oss hoppas att denna tysta minut av reflektion hjälper oss att bli lite klokare som människor och hoppas att denna tystnad ger oss styrkan att kunna stå upp mot hatet och säga aldrig mer!
Om du läser detta, ta gärna en tyst minut för reflektion.
Tack så mycket och må vi aldrig glömma eller låta någon gömma vad som skett.