Laicité, en polariserande väg att gå  

Laicité, en polariserande väg att gå  

Jag minns för 15 år sedan en resa som skulle träffa mig som ett slag i magen, en resa till Frankrike där jag träffade några vänner och med egna ögon bevittnade laicité och dess konsekvenser.  

Min vän visade mig stolt runt i staden, till det franska muséet Louvren – förklarade fransk arkitektur, köpte bakelser och tog mig längs den mäktiga storgatan på Champs Elysé samt till de obligatoriska fotoplatserna för att få en bra bild på Eiffeltornet såväl som runt till olika moskéer.  

Jag minns att vi gick till en moské för att be fredagsbön och att vi bevittnade ett slagsmål efteråt precis utanför moskén. De skrek, brottades med varandra, vevade slag och sparkar. Människor runtomkring försökte stoppa dem och snart hade polis tillkallats. Hon skakade på huvudet och sa att de var knäppa som slåss direkt efter bönen på det där viset. Vad är meningen med deras bön då? Jag undrade vad de slogs och skrek om. Hon svarade att de tillhör extrema salafister och att de ofta slåss mot folk och ibland mot varandra. Hon förklarade att det inte var första gången. De försökte hela tiden tvinga på deras tolkning av islam på folk som inte sällan var ologisk och som ofta sanktionerade olika former av kriminella handlingar. 

Min vän har algerisk härkomst och är fransk medborgare som en historisk konsekvens av den franska kolonisationen av Algeriet. Hon bar på väldigt ambivalent känslor till Frankrike även om hon – särskilt när vi befann oss utomlands bekände sig som fransk särskilt i alla de tävlingar som jag och hon hade mot varandra som vi kallade Sverige mot Frankrike. I Frankrike däremot kände hon sig ofta som en Algerisk minoritet.  

Hon hade skola en av dagarna och bad mig att inte följa med till hennes skola. Jag frågade varför. Hon svarade att jag var hennes nära vän och hon inte ville att jag skulle se henne på det sättet som de tvingat henne till.  

 ”Jag vill att du ska minnas och alltid se mig såhär med en sjal och kläder som jag själv valt att bära. Jag vill inte att du ska se mig bruten och förnedrad för det är så jag känner mig när de tvingar mig att ta av den. Det är så jag känner när andra tittar på mig utan att jag känner mig fullt påklädd. Jag vill inte att du ska se mig så Yasri.”*

För mig var det ett oerhört starkt ögonblick när insikten landade som ett slag i magen om hur denna starka, duktiga, intellektuella tjej tvingades till något sådant och jag minns det fortfarande. Den vemodighet med vilket vi skiljdes åt och den känsla av vanmakt som blev så uppenbar i hennes tårfyllda ögon. Det brinnande raseriet inom mig som blossade upp. Jag kände mig maktlös när jag såg lidandet i hennes ögon och kring den orättvisa jag upplevde kring det hela.**

Den frustration som många muslimer runtom i världen riktar mot den franska administrationen och president Macron har ingenting med stöd kopplat till våldsdåd*** mot Frankrike att göra, det har med det franska begreppetlaicité” att göra och arroganta uttalanden om och mot Islam såväl som lagstiftning som riktats direkt mot den stora muslimska minoriteten där 

Skillnaden mellan olika former av sekularism 

Den franska laicité är en form av sekularism som går emot religionsfrihet och mötesfrihet i och med att den försöker tvångssekularisera samhället genom att förbjuda religiösa uttryck i offentligheten och förbjuda dess praktik i samhället.  Detta skiljer sig från sekularism i t.ex. USA, England, Indien eller för den delen i Sverige där metafysisk mångfald välkomnas och tillåts praktiseras i samhället och i offentligheten.  

Sekularism har så många olika betydelser. Därför kan det vara värt att stanna upp och fundera över vad som egentligen menas när man pratar om det.  

Med sekularismmenas det oftast i svensk folkmun en separation av staten och religion. Det innebär att man inte har en statsreligion och att man inte ska låta staten styra religion eller religionen styra staten. Dessa ska vara oberoende från varandra. I Frankrike har den politiska eliten valt laicité och som inte ska eller bör blandas ihop med den sekularism som ofta menas i Sverige. 

I den franska formen av sekularism eller laicité har den politiska eliten ofta valt att gå längre och även krävt att ha en sekulär stat men därtill också ett sekulärt samhälle. Skillnaden i synensekularism ligger i att i en sekulär stat så handlar det om att staten ska vara uppbyggd på ett visst sätt och vara fri från religiös dogma och utgå från en icke-konfessionell grund. I ett sådant system är människorna i samhället fria att tro och utrycka sig som dem vill. De får även engagera sig politiskt och som individer utöva statligt ämbete eller vara och verka inom offentligheten med en religiös åskådning.   

I ett sekulärt samhälle däremot så ska inte bara staten utan även människorna vara på ett visst sätt. Ett sekulärt samhälle kräver att samhället ska vara fritt från religion och därmed att människorna i det samhället till och med måste detaljregleras och styras i sitt val av kläder och i sin rätt till kroppslig integritet. 

Muslimska fredsrörelsen är emot att laicité ska exporteras till Sverige och är kritiskt till hur det tillämpas i Frankrike. 

Generalsekreterare 

Yasri Khan

 

*2004 så hade det kommit en lag i Frankrike som förbjöd sjalen i skolan som motiverades av den franska laicité som kom till av ett förslag av dåvarande franske presidenten Jacques Chirac. 

**Det var startskottet till att en förening drogs igång av flera engagerade själar i Frankrike som senare växte och blev till den Muslimska fredsrörelsen i Paris mellan 2010-2012. 

 ** Många våldsdåd som initieras av personer som identifierar sig som muslimer görs ofta av personer som saknar teologisk kunskap. Dessa våldsdåd har aktivt fördömts och fördöms aktivt av muslimska ledare världen runt. 

 Statistisk och forskning visar även att de flesta offer för dessa våldsmakare oftast är andra muslimer både i dödsantal, antal skadade och i form av politisk repression av olika slag. Att muslimer eller muslimska organisationer generellt skulle stödja sådana destruktiva krafter är en myt som ofta upprepas av personer som ofta saknar kunskap i sakfrågan. I överväldigande grad så är det precis tvärtom både i Sverige och internationellt.